Min Möhippa

Fredagen den 12 juli kom det ett brev.... det innehöll en packlista av lite udda karaktär, bland annat skulle jag packa en skalad morot. Sen började väntan.................... 

I 8 dagar väntade jag och sedan åkte jag och min vän S hem till min vän K för att överraska henne på hennes födelsedag (Mhmmm)
Vi hade köpt en ring från Edblads som jag visste att hon ville ha och reaktionen blev stor och gjorde att jag vacklade i min lilla tro att det kanske eventuellt var möhippa på gång.

Jag och S körde mot K:s hus och såg på håll hur hon gick utanför och brände ogräs, vi vände bilen och körde upp mot henne och vevade ner rutorna och skrålade "ja må hon leva" för full hals. K spelade på ett mycket övertygande sätt (mhmmm) överraskad och blev så rörd att jag inte annat kunde än att tro att även överraskningen var äkta. Hon spelade stressad över det faktum att huset inte var städat tillfredsställande nog inför hennes grillning för familjen kl 16 (Mhmmmm) och hennes make J spelade med och lovade att städa tills hon kom hem. Jag skrattade och påpekade att både K och S hade rosa tröjor och matchade varandra och S höll med om att det var lustigt då hon aldrig bär rosa annars (mhmmmmmmm)

Vi körde till Espresso House vid lilla torg och K gick in för att beställa. S ropade att jag skulle skynda mig in och betala för K så hon inte gjord det själv, så skulle vi göra upp senare om det. K hade redan ätit frukost så det blev bara en islatte för hennes del och jag köpte mig en latte och sen satte vi oss ute i solen och pratade. Jag satt med ryggen mot gatan och såg plötsligt bara en "rosa massa" röra sig bakom mig och tittade upp och in i skyltfönstret och såg min bonussyster M komma gåendes där. Jag hörde mig själv vråla "Men du ska ju till tosselilla" och sen såg jag alla fina vännerna stå där och det blev kramkalas.

Eftersom jag har världens bästa vänner så hade de förstått att jag inte skulle gilla att känna mig utspökat ful på min möhippa så de dressade mig i glamour och flärd med strass i överflöd. Jag hade en tiara, strassarmband och en vit skjorta där det stod "bride to be" och i strasstenar på bröstet VIP. Jag hade ett fantastiskt halsband som dessutom var ombloggat, bara det! Nu är det ju dessutom dubbelombloggat!!
Vi traskade bort till stortorget och någon tog min latte (HRMPFF!!) och gav mig istället ett glas bubbel och vi skålade alla och sjöng för K som fyllde år (på riktigt) sedan gick vi bort till statyn där en tjej som hette Cornelia väntade på oss.

Vi delades in i två lag, rödvins och vitvinslaget och de som känner mig vet vilket lag jag valde. Sedan fick vi varsin ryggsäck innehållandes walkie talkies, kamera, stoppur och ett maraccasägg samt en massa kuvert med olika uppdrag. Vi skulle tävla mot varandra i nåt som hette stadskampen. Vi öppnade kuvert efter kuvert och gjorde allt från att hänga i ett träd, få en kille att stå på händer, sjöng "Thriftshop" för att tigga pengar, klädde ut oss till hiphoppare på stadium och fotade i skyltfönstret, till att samla ihop foton på folk som hette Erik och Maria.
Den sistnämnda var en underbar tjej som gick fram frivilligt och hjälpte oss och visade sitt körkort så vi kunde fota och bevisa att hon hette Maria. Sen skulle hon hem och stod vid sin cykel och sade hejdå till sin väninna medan vi öppnade nästa utmaning som var att sitta fyra pers på en cykel utan att nudda marken. Tjohooo Maria vi behöver dig igen, skrek vi och underbara Mariaiandranamn lånade ut sin cykel till oss. Vi sade hejdå och hon cyklade iväg och nästa uppdrag påbörjades när min vän K skrek rakt ut "Walkie talkien".... öh va? Walkie talkien, den är i hennes cykelkorg!! Hon skrattade så hon inte fick luft men jag fick lite svårt att andas av andra anledningar, holy shit hur skulle vi nu göra??
K kom på att vi ju hade foto på tjejens körkort så vi kunde lösa det på måndag, så vi skulle lämna in ryggsäcken utan att säga nåt. Sagt och gjort.... med dunkande hjärta lämnade vi in ryggsäcken och fick sitta och fylla i ett slutgiltigt test i gruppen när vi hör en ljuv stämma som säger "är denna er"? Jaaa underbara Mariaiandranamn, det var vår och fina hon hade cyklat och letat upp oss i stan för att återlämna den! Hoppet är inte ute för mänskligheten och walkie talkien återlämnades lite snyggt och oskyldigt.
Det andra laget vann (jag är övertygad om att Cornelia räknat fel) men båda lagen slog poängrekord vilket inte var fy skam.

Efter stadskampen gick vi till Rosegarden supreme (som jag älskar) och åt lunch och där fick jag svara på lite frågor där jag skulle gissa hur min tillkommande hade svarat. Efter lunchen begav vi oss till kungsparken där vi satte oss på filtar och pratade och sedan sade någon "vem ska börja"? Jag blev förvirrad och folk började plocka med sina väskor och ta fram kuvert med mitt namn. Jag fattade ingenting och det gör jag fortfarande inte, för det som följde var så fantastiskt. Mina vänner hade skrivit brev till mig (ja nu bölar jag igen) där de skrev om mig, om hur jag var och om vår vänskap och om deras första eller kanske starkaste minne av mig och det är svårt att beskriva den känslan att få höra om sig själv hur man uppfattas. Jag har sällan känt mig så älskad i hela mitt liv och har inte förstått att det är så. Klart man tänker att ens vänner gillar en (annars hade de ju varit lätt korkade om de fortsatt umgås med mig) men man förstår inte själv vilket intryck man gör i någon annans liv. Jag grät och grät och grät och skrattade omvartannat. TACK!!!

För att lätta upp stämningen lite efter gråtkavalkaden så tävlade vi i olika grenar som "vem suger bäst", "vem är störst i truten" och några till. Alla fick turas om att möta mig i olika grenar som gick ut på att dricka redbull ur snapsglas på marken med jättelångt sugrör, stoppa in så många marshmallows som möjligt på samma gång i munnen och att veva in jordguppssnöre i munnen med tungan så fort som möjligt.

Vi gick till casinot och tog taxi till malmö dansakademi där det väntades pussycatdoll-dans. Med min stela nacke och axelskada blev det allt annat än sexigt och graciöst, men så himla roligt och jag gjorde ändå mitt bästa (får memorera moovsen höhö) Efteråt blev det heta bubbelbad i jacuzzis som stod färdigfyllda och bara väntade på oss och sedan begav vi oss hem till min vän E där de hade pyntat så fint i lägenheten med fina vimplar med mitt namn på, ljus där min vän K tryckt upp motiv som passade så fint och där det stod Lindas möhippa och datum. Det var girlanger och fina ljuslyktor och det dukades fram en god buffé med pastasallad, kycklingfile,  fläskfile och goda såser. Efter maten skulle vi sätta oss i soffan och se något på tv. Min blivande make hade spelat in sig själv där han gav svaren på de frågor jag tidigare fått svara på och det jag reagerade mest på förutom hans blåa ögon, var att det var snö (!!!??!?!) i bakgrunden. Jo... han hade spelat in det i FEBRUARI!?!? Då börjar man förstå om man inte gjort det förr, hur mycket tid och möda och kärlek det ligger i planeringen bakom en sån här dag (ja och nu bölar jag igen)

Efter svaren kom det en videohälsning från någon som tyvärr inte kunde närvara. Man såg en motorcykelhjälm och ett par solbrillor och personen sade att hon tyvärr inte kunde närvara med även om hon var här (hoppandes från ett bord) eller här (Springandes på en äng) eller här (sittandes på toaletten)... och en massa andra påhittiga ställen, så skulle hon hellre varit hos mig (där bölade jag.... började liksom bli en trend). Där trodde jag nästan att tårarna skulle vara slut för dagen, men ack så fel jag hade. Det kom en videohälsning till och där brast det för mig..... totalt. Jag hörde att någon skrek lite i falsett och förstod efter en stund att det var JAG.... jag grät så jag inte fick luft och riktigt fulbölade (snorbölade) och drog efter andan mellan tårarna. Det var en hälsning från Elizabeth Gummesson (Numera fru Kyulenstierna) och jag vet inte hur jag ska förklara vad det betydde för mig, men jag ska försöka....

Det handlar om min "inre resa" eller vad man ska kalla det.... från att jag läste boken "Good Enough" av Elizabeth och hur den fick mig att förstå en massa och att lära mig att tänka om och vända saker och på så sätt påverka mitt mående, fram tills nu. Det handlar inte om boken i sig eller Elizabeth, eller min tatuering, utan det handlar om vad det betytt för mig att kunna må så här bra och att släppa negativitet och offerkoftor mm. Det handlar inte om att jag är starstruck även om Elizabeth är skitrolig och härlig och jag gärna träffar henne. Det handlar nog mest av allt om att mina fina vänner vet vad det betyder för mig och har kontaktat Elizabeth och bett henne spela in denna hälsningen till mig och att jag någonstans gjort ett intryck i hennes liv nog för att hon skulle vilja vara delaktig i att göra min dag så stor som den var.

Efter snorböleriet piffade jag till mig lite igen och kvällen fortsatte med snacks och godis (allt i rosa) och dans och bra musik för att sedan avslutas på Swing inn med dans och cider till klockan slog 3. På Swingan hände nåt ytterligare surrealistiskt och minnesvärt, en snubbe från New york försökte få mig att ställa in mitt bröllop, han frågade vad som krävdes haha. När han fattade att inget han sade, gjorde eller försökte ge mig skulle ändra nåt så ville han ge mig en donation till mitt bröllop och frågade min vän/Toastmadame K vad som var brukligt, 5, 10 eller 20 000 DOLLAR??? Och gav henne ett platinakort och bad henne ta ut pengar O_o Holy smoke!!! Men vi vet inte var de pengarna kommer ifrån och det kändes fel så vi tackade artigt men bestämt nej och gav tillbaka kortet, som han även försökte ge oss igen för att finansiera resten av vår kväll. Bara anekdotvärdet där är ju obetalbart för mina lägereldshistorier ;-)
Sedan åkte vi till McDonalds och ät lite nattamaud för att lindra morgondagen lite ;-) Jag vaknade morgonen efter och mådde som en prinsessa med tusen lyckobubblor i bröstet och kände mig och känner mig fortfarande som världens mest lyckligt lottade tjej som har så fina fina människor.... vänner omkring mig som hjälpte mig att få världens bästa möhippa genom tiderna.
Jag älskar er och jag är så tacksam <3

PUSS!!

Jag har bar fått några bilder från kvällen och hade inget bra på mig och min tärna E, så jag snodde den från hennes möhippa en vecka senare <3